Ja det var ju ett tag sedan man skrev något.
Dagens höjdpunkt för mig var när jag provade jeans som jag inte kunnat använda på 1 år ungefär... Dom satt perfekt. Jippppiiiiiii vad glad jag blev. Har fått uppmärksamhet av mina kollegor som märker jag gått ner i vikt ;) Tack, skönt att det syns... 15 kg sedan augusti 71 kg nu.
Detta med mina tankar har varit påträngande och jobbigt sista tiden. Det värsta är dom svarta, mörka tankarna som maler i skallen. Känner mig värdelös, oönskad och allt annat negativt. Nu börjar det släppa lite, tack och lov men fy fasen säger jag. En dag kanske jag inte klarar av att hantera tankarna och ta distans och tänka att det är tillfällig nergång och det vänder.
Har funderat på denna sak lite. Jag blir påverkad när typ mina närmaste bara öser massa ord om hur eländigt allt är i livet. Att det är synd om den ena och andra. Och alla deras egna klagosånger. Alltså jag vet att folk i min närhet, dvs familj inte mår bra men att bara höra detta hela tiden är jobbigt helst när man själv kämpar med sitt eget och håller det inom sig.
På jobbet antar jag att mina kollegor sprungit och sagt något till chefen om mig. Jag vet jag är arbetsmyra och vill jobba när jag är på jobbet. Vill man hålla på och prova ringar och allt annat som kommer nytt hela tiden i butiken kan man väl göra det när vi inte har massor att göra. Jag blir tokig. Jag kan se någon när jag står med en kund och kanske lägger undan så jag kan prova en snabbis sedan, men inte springer jag och tjatar på mina kollegor att ohhh va snygg den här är.... Jajaja. Låter barnen vara. Jag jobbar iallafall och mitt straff blir att jag får inga tider. Visst är det en rolig ekvation. Som jag sa till en vän. Låter mina siffror prata för sig, dvs hur jag jobbar. Min fokus på jobbet är kunderna och att ha det snyggt.
Skall ta och kolla runt lite på nätet och ev logga in på SL en sväng, kanske händer något där inne ;)
kramisar så länge
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar